Varför ska livet vara så jävla komlpicerat?


Jag saknar dig,
För varje jävla sekund som går så blir det bara värre. Fem år, det är inte så lätt längre. Du bettyde allt pappa, du var min bästa vän. Du var världens bästa pappa, du kunde få mig att skratta när jag var sur, du fick mig att le när jag var ledsen, du fick mig verkligen att känna mig som världens lyckligaste flicka. Jag hade allt, nu känns det som att jag inte har någonting alls. Och ibland slår det mig, att det faktist var min pappa i den där kistan, det var du. Du kommer inte tillbaka, och jag vet inte när jag faktist ska innse att det är sant. För ibland så känns det som att det enda jag lever för är dig pappa. Varje dag så frågar jag mig själv, varför jag? varför du? Det är inte lika lätt längre, jag kan inte alltid gå till mamma och gråta ut, det är mer komplicerat idag. Men jag vill vara liten igen, jag vill ha dig vid min sida igen!
Din egna Jenny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0